Min broder Gunnar, numera kapten på "Balaklava", låg i Stadsgården med "Tisnaren" och lossade vete, jag tror från Melbourne eller Adelaide. Fritiof Andersson var där timmerman och utövade tatueringens konst, och hans besök på en dansbana i Duvnäs har jag skildrat i visan, till verklig förtjusning för sjöfolket i "Transatlantic", det rederi där Fritiof Andersson är mest känd härhemma. De tyckte att den var "Taubens bästa bit".
Jag var aldrig klar över om "Tatuerarevalsen" var bra. Numera tycker jag nog att den är riktigt gjord, men jag har alltid velat ha in något mer i den visan. Sådant förkommer ju i arbetet. Jag känner ingen förebild till melodin. Men det kan väl sakkunskapen få tag i.
2013-12-31 16:32 | 0 kommentarer | Månadens Taube