"Flickan i Havanna" skrev jag i Florens på barriären till Ponte Vecchio, när jag såg en dam som vinkade åt en roddare på Arno. Vid en spansk fest på Stocholmsutställningen 1930 kom en dotter till en cubansk diplomat fram till mig och sade att jag förolämpat den havanesiska kvinnan med "Flickan i Havanna". Jag svarade henne med att citera den havanesiska visan: "La muchacha de Habana cuando no tiene dinéro se pone en una ventana: Venga, venga marinero!". Från den tog jag nämligen idén, och första versen är ju ren översättning. Hon skrattade och sa att hon ville se om jag blev rädd. Och sedan lärde hon sig visan på svenska. "Flickan i Havanna" hör också till Fritiof Anderssons äventyr, min kamrat från så många länder och fartyg.
2014-05-06 18:51 | 0 kommentarer | Månadens Taube