Byssan lull är en reminiscens från den barnkammare där jag växte upp. Min mor sjöng den i en version som jag glömt men ersatt med mina, delvis, egna ord. Visans melodimotiv är internationellt, man hör det tona fram i alla länders "ninna nannas" och "berceuses". Under det att "Flickan i Havanna" är fullt självständig diktning (utom uppslaget!), så är "Byssan lull" så till text som melodi att betrakta som ett arrangemang, en variation. Jag formade den under vandringar på Skagens nordstrand år 1919, då jag var sjuk och längtade hem till min moder på andra sidan Skagerack. Det var där på Skagen Kurt Jungstedt och jag funno varandra i en vänskap för livet och vi spelte "Byssan" för Matilda Jungstedt på gitarr och handklaver till hennes oändliga förtjusning. Hon tog mitt visdiktande på fullaste allvar och uppmuntrade mig beständigt.
2014-02-02 17:24 | 0 kommentarer | Månadens Taube