Vi angjorde Santa Cruz de Tenerife, där den upproriska delen av besättningen, jämte några fullkomligt odugliga individer, belades med handbojor av tillskyndande gendamer och kastades i en pråm för avfall. Som ersättning fingo vi en hop kanarier, hopsamlade i polishäktet, vilka föstes ombord av carabineros med påskruvade bajonetter.
Periodvis utan kol i boxarna och med ständig proviantbrist irrade vi omkring på Atlanten under befäl av en delirant kapten och under de öden vi upplevde, innan vi, vinddrivna i Sydatlanten, bärgades av ett fiskefartyg med svensk besättning, hunno vi bli vänner för livet, Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.
I Sydamerika, där Fritiof tidigare suttit inne på grund av större våld än nöden kräver, och där han efter frigivandet varit cowboy på Pampas, sammanträffade vi vid flera tillfällen och vi ha tillsammans genomkorsat Pampas till häst och träng fram till Rio Priméro i norr samt varit spårvagnskonduktörer i Córdoba F.C.C.A. Vi gjorde under kriget sjöresor tillsammans, voro flera gånger beskjutna och bland annat vid ett tillfälle tillfångatagna i Cardiff. Vi exercerade beväring vid Kungl. flottan 1917. H.M. THULES, sedermera NIORDS frivilliga manskapsorkester instiftades av oss.
Fritiof Andersson har jag efter kriget flera gånger återsett, dels ombord i transoceana fartyg, men även i Genua, Messina, Barcelona och senast på Molinaris restaurang i London, där han ritade skepp för fem shilling och spelade banjo. Han kan tatuera med elektricitet och har varit andre tatuerare hos en tatueringsprofessor i Antwerpen, vilken examinerats i Tokio. Enligt Nordisk Familjebok är det individer av utpräglad underklass, som utöva tatueringskonsten. Man bör tillägga: samt Fritiof Andersson!
2013-10-31 12:35 | Månadens Taube