Taubesällskapet i Dalarna

Till blondinen i fönstret

Precis som i scenariot för den klassiska serenaden, där den förälskade kavaljeren sjunger till sin tillbedda under hennes fönster i skymningen, så utspelas "Serenaden i Prästgatan" under ett öppet fönster där "en okänd skönhet i tredje våningen" visar sig.

I den ursprungliga tryckta versionen av Taubes visa var sångaren inte en enda beundrare utan fyra unga herrar på vinglig hemfärd (kallade Figge, Göran, Stubben och Nisse). Texten var då arrangerad som en konversation, där var och en de beundrande herrarna kommenterade situationen och blondinen i fönstret:"Blondin med de rosende kinder.....". Det dramatiska rollarrangemanget med flera aktörer, som något påminner om Gunnar Wennerbergs konversanta visor i Gluntarne, övergav Taube i senare utgåvor och gjorde om den till den konsertanta soloversion som vi är vana att höra. Därmed fick visan också mer genuin serenadkaraktär.

Den medryckande valsmelodin hade Taube enligt uppgift snappat upp i Italien redan i början av 20-talet. I en insjungning 1923 kallar han den Vals Fiorentino och musiken betecknades som trad, det vill  säga övertagen och försedd med ny text. Den ursprungliga visan ska ha hetat "La fiorella biondina" och haft tilltalet "Carina, piccina..." eller "Miolina, piccina...". Att Taube förlägger serenadepisoden till Prästgatan i Gamla stan, granngårds med Den Gyldene Freden, hade naturligtvis sin poäng, inte minst för att kvarteret faktiskt hette och forfarande heter Venus.

Ur Evert Taube ;Sångboken; av Anders Palm / Johan Stenström

2015-04-27 18:37 | 1 kommentarer | Månadens Taube

Sjösala vals är en av Taubes mest omtyckta. Säkerligen beror det på den lättsjungna melodin, försommarstämningen och den familjelycka som framställs, men framförallt på refrängen som fastnar så lätt: "Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol".

Från flera av Taubes visor känner man igen sättet att beskriva naturen vid Sjösala. Igenkänning och konkretion åsadkommer han genom att benämna blommor och djur. Sommaratmosfären tar sinnerna i besittning. Som lyssnare tror man sig både höra göken och känna den milda sunnanvinden. Det är tidig morgon och Rönnerdahl befinner sig ensam i naturen. Motivet återkommer i flera av Taubes visor. Men denna visa har tillförts något nytt och orginellt med den medelålders familjefadern som i nattskjorta och blomsterkrans valsar kring på ängen. Taube arbetade i avskildhet när han diktade. Ofta var det just de tidiga morgnarna på Sjösala som gav de bästa uppslagen. Intrycken var friska och uppfattningsförmågan skarp. Han skrev ned uppslag och formuleringar. Tillkomsten av Sjösala vals går att följa genom sådana anteckningar. En tidig formulering som "ensam med naturen uti majsolens sken / svävar han omkring som en gud från Aten" har bearbetats och förbättrats: "Lycklig som en lärka uti majsolens sken / sjunger han för ekorrn, som gungar på gren!" Ett par versrader har helt fått utgå: "tack du gode gud för min lantliga idyll, / för sommarn som kommer med sol och kklorofyll". Så har arbetet fortgått tills visan har fått sin slutliga form.

Ur Evert Taube ;Sångboken; av Anders Palm / Johan Stenström

2015-04-11 18:06 | 0 kommentarer | Månadens Taube