"En sång för det svenska humöret, för friheten och kamratskapet"
Hemkommen 1928 från en resa med "Mirrabooka" till Californien, Australien och Afrika besökte jag "Källaren Freden" och träffade där ett representativt sällskap stockholmsbohemer, som när krogen stängdes följde mig till Bellmansgatan 6, där jag på den tiden hade min ataljé. Jag gick i spetsen med lutan, poliskonstapel Andersson lät oss, otroligt nog, passera, och på vägen improviserade jag "Fritiof Anderssons paradmarsch", både text och melodi.
Så skulle det bli en fest för "Delsbostintan" på Skansens Högloft. Jag blev ombedd att deltaga och nu fick jag ett intryck av artistheroism via Stintans tappra person, utformade visan vid ett bord på Freden och tågade därpå upp till festföremålet, inövande "Fritiof Anderssons paradmarsch" på vägen.
Det är en kamratvisa, en gånglåt för att någonting skall sjungas. Voilà tout!
2014-06-05 09:38 | 0 kommentarer | Månadens Taube