Svenska flickans svek
Fritofs avsked är skriven långt innan Fritiof Andersson fick sin egen bok, Fritiof Anderssons visbok (1929). Där kom den här visan av någon anledning inte med, och inte i någon annan visbok heller. Säkert är det därför som så få känner till den. Visan är en typisk och ändå ovanlig sjömansvisa. För det mesta brukar dessa machoberättelser handla om erotiska äventyr i främmande hamnar. I den rollen hade Taube presenterat sin hjälte i sin första visa om Fritiof Andersson från 1919. Här har vi nu i stället Fritiof i hemmahamn, sviken och bedragen av sin fästmö, på väg att ge sig "på blåa böljan ut" och snusförnuftigt moraliserande om svenska flickors ombytlighet. Själva titeln, Fritiofs avsked, är en anspelning på en diktkonst långt mer avancerad än sjömansvisan. I Esaias Tegnérs Fritiofs saga (1825) heter den berömda åttonde sången, om kärleken mellan Fritiof och Ingeborg, just Avskedet.
Man har gissat att denna enkla och smålustiga visa djupast sett hade en personlig och allvarlig bakgrund. 1915 hade Taube förlovat sig med Albert Engströms äldsta dotter Malin. Det var hon som bröt förlovningen sommaren 1918. Taube kände sig bitter och sviken, det framgår av bevarade brev, och han kunde rentav betrakta henne som "en kvinna utan heder". Men därmed är ju inte alls givet att Fritiofs känsla var Taubes, hur besläktade de än kan tyckas vara.
Ur Evert Taube ;Sångboken; av Anders Palm / Johan Stenström
2015-10-04 18:19 | Månadens Taube