Nyhetsflöde

Huldas Karin

Det var en kväll 1942. Radion stod på hemma hos familjen Jarnedal i deras enplansvilla på Skaftölandet. Hallåmannen annonserade: " Nu kommer Evert Taube med sin egen schottis Huldas Karin." Karin Jarnedal kände ju Evert, han hade bott i hennes föräldrahem ett par år tidigare. Plötsligt hörde hon i texten någonting om "handelsman Flink" och Stättebacken och Morlanda. Och hon slogs av detta: Visan handlar ju om mig...!

Taube hade besökt Ängön redan som pojke på Vinga. I början av 40-talet återkom han: "...bjud farväl i Göteborg åt Bacchus/ ty här blir mjölk och fisk din dryck och spis. "Taube var outtröttligt verksam med skissblocket, han arbetade med prosaböcker som "Strövtåg i Ranrike" och "Jag kommer av ett brusand´ hav". Och han skrev en rad visor som blivit svenska folkets. Den mest kända är kanske visan om handelsman Flink och Maj på Malö. Förebilden hette Maj Strömberg men hon och hennes sångare har aldrig råkats.

Däremot så kände han sin andra bohuslänska sångmö så mycket bättre, Karin Jarnedal, född Johansson. Det var hos Karins föräldrar, Anders och Hulda, han bodde i flera perioder på gården Kårehogen. Karin har kvar en lång dikt på hexameter som Evert diktade en natt då hon var med några vänner och dansade i Fiskebäckskil men återresan hindrades av ett våldsamt regnväder. Med spelad, skämtsam svartsjuka, förebrår Taube henne hennes bortovaro. En annan av de kända visorna härifrån är "Vals på Ängön", som börjar "Ormbunken rister sin ringlade topp.." I en, sällan sjungen, vers skildrar Taube sitt värdfolk: "Anders tar pipan och får sig en rök, nu vila sig plogar och harvar. Hulda har bråttom i källrar och kök, nu lagas den kvällsmat vi tarvar. Ingeborg gnolar, tvättar och spoler. Karin skall mjölka och sen sköta disk...."

Huldas mor, Karins mormor, bodde i en stuga i kroken ovanför Stättebackens brygga och handelsman Flinks butik. Karin var ofta där och hjälpte till. Hon stod vid bykkaret utanför knuten och tvättade kläder. Röken ringlade upp över berget. Evert strövade där förbi, och han fick en poetisk vision. Men det där om "brölluppe" satte han dit själv. Karin gifte sig inte förrän flera år efteråt.