Att lilla Eva LIljebäck dansade in i folkhemmet ska Evert Taube mycket tacka Cornelis Vreeswijk för. Den flyhänte holländaren, som började erövra det svenska språket först som 13-åring, tolkade 1969 visan på sitt album Cornelis sjunger Taube. Där fanns också "Sjuttonde balladen" som många svenskar fortfarande tror är ett verk av Cornelis på grund av sitt för Taube ovanligt anarkistiska tonläge.
Konstnären Roland Svensson, som var god vän med Taube, hävdade alltid att visans Sunnanö är identisk med Södermöja i Stockholms skärgård. Det fanns i alla fall ett pensionat på ön där man understundom trådde till dans. Intressant med visan är att det är första gången Fritiof Anderssons charm sviker honom. Han får nobben och sångmön dansar i stället ut med den yngre fänrik Rosenberg. Taube skrev "Dansen på Sunnanö" 1953, då han var 63 år, och man kan lätt föreställa sig att han själv började känna hur åren tog ut sin rätt, till både kropp och själ. Samtidigt fortsatte han att vara mån om sin image, vissa skulle säga fåfäng. Expressens reporter Annika Hagström ville i en intervju skriva att Evert Taube var "liten och satt". Då ringde han och tyckte att hon skulle ändra till "kort, men käck".
Ur boken "Evert Taube, 50 visor i urval av Evert Taube" av Petter Karlsson
2015-03-04 10:37 | Månadens Taube