Älskliga blommor små

Det smakar först Sjösala på alla vis, med röda furor, blommors kalkar, ekorren på staketet och vind från den närliggande Nämdöfjärden. Men den lilla gårdsfontänen i andra versen avslöjar att det i själva verket handlar om svärföräldrarnas hus på Gammelboda udde, tvärs över viken. Konstgjutare Bergman hade en patriciervåning vid Norrtullsgatan i Stockholm, men också en praktfull sommarkåk som var ritad av arkitekten Edvard Milles, son till konstnären Carl. Evert Taube har beskrivit det som "ett litet vackert hus i träempir med glasverandra, fritrappa till vinden, stor präktig källare intill norrberget, fiskdamm (med fontän av Milles, och en nymf på en delfin)". Det stämmer också tidsmässigt. När visan skrevs 1925 var Sjösala inte ens inköpt. Då rådde heller inget tvivel om vem "Rosmari" i visan var. Astri gick under det täcknamnet i mycket som Taube författade vid den här tiden.

Idén ska han ha fått när Astri under bröllopet ritade av några fagra blomster i sitt block uppe på Romelanda, utanför Kungälv. Den filades sedan på under bröllopsresan och fick sin slutliga form när han på sluttningen vid Medelhavet såg en flicka med violer i famnen. I "Älskliga blommor små" visar Taube att han även behärskar fler musikaliska stilarter än valser och ballader. I det här fallet en menuett, den dans som först introducerades vid franska hov och herresäten på 1600-talet och tvåhundra år senare hade införlivats i den nordiska spelmansmusiken.

Ur "Evert Taube, 50 visor i urval av Sven-Bertil Taube"

Kontakta Webansvarig

Det snabbaste sättet att nå mig när du är på den här sidan är att använda formuläret nedan. Ett mejl skickas omdelbart till min inkorg.