Tango i Nizza

Romantikern Taube kunde vara grym när så krävdes. Många visor börjar i dur, men slutar i moll. Det gäller paradnumret "Fritiof och Carmencita" där den vackra flickan visar sig bortlovad till en rik karl med 20 000 kor, stor estancia och prisbelönta oxar, får och svin. Dessutom dansar han underbar tango, minst lika bra som sjömannen Fritiof Andersson. Vissa som hörde visan var missnöjda, fick Taube senare höra. Och kanske också han själv. För det tog bara ett år, så hade han diktat en elegant fortsättning på kärlekshistorien som aldrig tycktes bli av.

"Tango i Nizza" spelades in i Milano 1937, med inhemsk orkester och en Taube i toppform. I visan har det gått fem år sedan mötet på Pampas och nu får den svenske sjömannen äntligen sin sydamerikanska ros. I en tango dessutom. Taube hävdade som alltid att historien var inspirerad av en sann händelse. I San Remo, inte Nice, hade han en afton sett en vacker kvinna på Casino Municipale bli uppbjuden av en man i vit smoking och dansat en tango till en orkester som var frånSamborombon-trakten. "Och de spelade Fritiof och Carmencita!" Sidenfabrikören Mansiero (ibland stavar Taube honom Manissero) lät redan nästa dag baxa in en flygel i det palats som Taube för tillfället lånade och hade utsikt mot Nice. När skymningen föll såg Taube ljusen tändas i Villa Bella Vista där han som ung bott med Astri.

Den som tror på denna version, har säkert heller inga problem med Taubes upplysning att han vid ett besök på Pampas 1964 fick veta att verklighetens Carmencita som ung gjort en resa till Europa och just i Nice träffat en engelsman som friat, men fått nobben.

Ur "Evert Taube, 50 visor i urval av Sven-Bertil Taube"

Kontakta Webansvarig

Det snabbaste sättet att nå mig när du är på den här sidan är att använda formuläret nedan. Ett mejl skickas omdelbart till min inkorg.