Pierina eller Blå anamonerna

Frieri i Liguriens vårmorgon

Visan är en madrigal, en herdesång, utformad som ett frieri, en dialog mellen två unga älskande. Det är han som sjunger i den första strofen och hon svarar i de två andra. De avslutande två raderna är tänkta som en duett mellan dem båda. Som så ofta hos Taube existerar inget annat än hon, han, kärleken och naturen. Med några enkla penseldrag framställs det böljande liguriska landskapet i färgerna blått, rött och grönt. Med undantag för krigsåren befann sig Taube praktiskt taget varje år vid Rivieran, antingen i San Remo eller Antibes. Visan har skrivits i anslutning till någon av hans San Remo-vistelser. Han har själv berättat om bakgrunden:

"Pierina hjälpe som sjuåring till i Villa Evelina, den ryska kejsarinnans villa i San Remo, där jag hade bott med Astri på 30-talet. Medan jag målade och diktade, skulpterade Astri då bland annat ett porträtt av Pierina. Nu var Pierina en nittonårig flicka och jag tyckte mig se och höra henne sjunga en växelsång med en yngling i blå kypert, och solhatt av honungsgul italiensk halm. Det var brukligt, i synnerhet bland italienska contadini och contadine, det vill säga bondflickor och gossar från vin- och sädesfälten, att sjunga i arbetet. Av den sortens poesi har jag gjort ett koncentrat i min visa "Blå anemonerna" som handlar om Pierina och en vinodlargosse."

Slutstrofen byggs upp kring den löftesrika uppmaningen "kom" som inleder varje rad. Det är flickans och kärlekens appell till pojken och på samma gång en beskrivning av den vindlande vägen från de vinklädda kullarna ner till dalen där hon väntar på honom. Visans charm ligger till stor del i den medryckande valsmelodin. Pierina blev en av Taubes stora skivframgångar på 50-talet.

Ur Evert Taube ;Sångboken; av Anders Palm / Johan Stenström

Kontakta Webansvarig

Det snabbaste sättet att nå mig när du är på den här sidan är att använda formuläret nedan. Ett mejl skickas omdelbart till min inkorg.