Maj på Malö (1943)

Evert Taube hävdade i hela sitt liv att han kastade ner de första raderna till visan om Maj, blåögd och brun, på handelsman Flinks immiga butiksfönster vid Malö Strömmar. "Ja, men se Maj på Malö. Åh, Maj på Malö!" sa Flink och pekade drömmande ut över viken. Maj bodde på andra sidan strömmen. Nu hade hon som vanligt tagit ekan för att handla mat. Och kanske blev även Taube lite förälskad vid första anblicken. Men han vågade aldrig prata med sin sångmö. Maj på Malös syster Ella Strömberg avslöjade senare att Taube inte ens tog kontakt när visan blivit berömd och folkkär. "Han var för blyg för det. Och Maj tyckte mest lida av uppmärksamheten. När vår bror kom hem med skivan, han hade råkat höra visan i en radioaffär och plötsligt insett att den handlade om hans egen syster, så grät hon. Att bli omsjungen så där utan vidare var en skam, tyckte hon. Dessutom var hon ju inte alls blåögd som det stod i visan, utan hade gröna ögon. Men vacker var hon, det stämmer. "Ä de e docka eller ä de e levande varelse?" frågade en gubbe när Maj var liten. Med tiden skulle dock Maj på Malö vänja sig vid berömmelsen, ja till och med bli lite stolt över att vara en del av den svenska sångskatten. Det kom folk ända från USA för att träffa henne. När hon gifte sig med Konrad i Morlanda kyrka i 15 sekundmeter, skrev tidningarna om hur myrtenkronan hotade blåsa i sjön under båtfärden till kyrkan. Dessutom förstod hon att hennes kiosk gjorde goda affärer för att kunderna ville handla av Taubes sångmö. Maj Strömberg dog 1980. Död är också sedan många år handelsman Flink, som egentligen hette Gustav Johansson och till skillnad från traktens fiskare och bönder var en beläst man, helt i Taubes anda. Sitt smeknamn fick han för att han var den långsammaste handlare Bohuslän sett.

Ur "Evert Taube, 50 visor i urval av Sven-Bertil Taube" av Petter Karlsson


Balladen om briggen "Blue Bird" av Hull

I Smögen träffade Taube den gamle ostronfiskaren Samuel Frisk. De började prata oväder. Frisk berättade om den värsta orkanen Smögen skådat. "Det var 1871, jag var ute och bärjade skepp hela natten. En skuta från Hartlepool hade gått på grund. Kvar ombord blev en liten skeppspojke. Honom hade vi glömt." Det var alltså varken "själva julafton -72" eller ens en brigg från Hull, utan en skuta vid namn "Nymph" från Hartlepool. Skepparen G S Stone hade sköljts överbord i Sotefjorden klockan 04.40. När briggen gick i kras mot Sandö, blev en pojke, en liten krabat, kvar på däck. Grabben lyckades dock klättra upp i masttåget och tog ett språng i land i samma ögonblick som revet knäckte skrovet och masten gick av. När Taube återberättade historien för sina barn, lade han dessutom till att när de skeppsbrutna karlarna fick snaps, fick pojken en kopp varm mjölk.

Läser man Bohusläns Tidning från 1871, finns också mycket riktigt en notis om "Nymphs" skeppsbrott. Däremot inte ett ord om den kvarglömde pojken. I samma text nämns också ett annat fartyg, "Blueheard" från USA, som fastnat i en skreva i samma veva och bärgats. Var det den som blev "Blue Bird", kanske? Att familjen i visan fick heta Stranne var heller inget som Taube bara grep ur luften. Hos fiskarparet Eduard och Adeline i Smögen hyrde han rum från och till 1917-19. Huset ligger kvar än idag, men har en ny adress: Evert Taubes väg 12. När Sven-Bertil Taube fick en bankkontakt på SEB i Göteborg som hette Margareta Stranne, visade hon sig för övrigt vara barnbarnsbarn till Lars Stranne, som var sjökapten och gärna delade on god historia med Taube. I släkten fanns också en Karl Stranne, men denne var krympling med klumpfot och hade aldrig varit till sjöss, än mindre stått surrad till rors och glömts vid ett skeppsbrott. Att tragedin utspelar sig nära Hållö är kanske heller ingen slump. Det var där Everts äldre bror Fredrik drunknade 1906.

Som så ofta var Taube inte helt nöjd med sin originalversion av visan. Han forsatte att finslipa texten och andra strofen "saltstänk och snö" fick omsider ge vika för "snöglopp och stänk". Notera också att den gastkramande slutklämmen finns i två versioner. Den andra lyder: "Och han tog sig åt hjärtat och såg på sin värd: Jesus Christ! There´s a man left on board!" Men kanske insåg Taube att hans publik inte behärskade det engelska språket lika väl som han själv?

Petter Karlsson i boken "Evert Taube, 50 visor i urval av Sven-Bertil Taube"

Kontakta Webansvarig

Det snabbaste sättet att nå mig när du är på den här sidan är att använda formuläret nedan. Ett mejl skickas omdelbart till min inkorg.